tankar
long time no see...
så kommer tankarna igen... Hur kan man ångra sig så tvärt som jag? Jag vet inte hur jag ska göra, lärarutbildningen läggs nog på is iaf, det känns ganska säkert. Jag vet inte om jag skulle klara av det så bra som jag önskar. Folk säger att socionomprogrammet är nog det som skulle passa mig bäst men jag tror varken jag skulle komma in där eller klara av utbildningen. Låter som om jag har noll självförtroende men jag har problem med att studera och tappar lätt lusten om något inte känns roligt eller 100% rätt. Jag skulle vilja jobba med att hjälpa andra och känna att jag gör nytta - jobba med bistånd, välgörenhet eller liknande. Men jag vet inte riktigt vilken väg man kan ta...
Nu till våren har jag sökt in till fristående spanskakurser, det är iaf något som jag VET att jag vill hålla på med, dock är det ju inget som jag får ett direkt jobb eller examen av. Men om man kombinerar språk med något annat ämne så kan man kanske komma någon vart.
Jag har sett att Röda Korsets folkhögskola ordnar utbildningar där man lär sig om demokrati, mänskliga rättigheter m.m. och dessutom åker till ett annat land och gör projektarbete eller volontärar. Jag har senaste veckan kikat lite extra på deras media och kommunikationskurs, jag har alltid varit intresserad av media och kanske vore det något för mig. http://www3.redcross.se/templates/Page____3588.aspx
De utbildningarna var jag inne på redan förra året men det som stoppade mig då var att jag kände att eftersom man inte "blir något" efter avslutad utbildningen så är det bättre att satsa på yrkesutbildning. Det var kanske dumt tänkt, hjärtat ville göra det eftersom jag tror jag själv skulle få ut mycket av det eftersom det är något jag verkligen brinner för, men hjärnan sa annorlunda och ville satsa på säkra kort för jobb.
Nu ska jag tänka om och lyssna på hjärtat istället, så förhoppningsvis blir det spanska till våren och sen någon slags utbildning som känns mer rätt för mig och som jag brinner för, utbildningen blir nog så mycket lättare då.
så kommer tankarna igen... Hur kan man ångra sig så tvärt som jag? Jag vet inte hur jag ska göra, lärarutbildningen läggs nog på is iaf, det känns ganska säkert. Jag vet inte om jag skulle klara av det så bra som jag önskar. Folk säger att socionomprogrammet är nog det som skulle passa mig bäst men jag tror varken jag skulle komma in där eller klara av utbildningen. Låter som om jag har noll självförtroende men jag har problem med att studera och tappar lätt lusten om något inte känns roligt eller 100% rätt. Jag skulle vilja jobba med att hjälpa andra och känna att jag gör nytta - jobba med bistånd, välgörenhet eller liknande. Men jag vet inte riktigt vilken väg man kan ta...
Nu till våren har jag sökt in till fristående spanskakurser, det är iaf något som jag VET att jag vill hålla på med, dock är det ju inget som jag får ett direkt jobb eller examen av. Men om man kombinerar språk med något annat ämne så kan man kanske komma någon vart.
Jag har sett att Röda Korsets folkhögskola ordnar utbildningar där man lär sig om demokrati, mänskliga rättigheter m.m. och dessutom åker till ett annat land och gör projektarbete eller volontärar. Jag har senaste veckan kikat lite extra på deras media och kommunikationskurs, jag har alltid varit intresserad av media och kanske vore det något för mig. http://www3.redcross.se/templates/Page____3588.aspx
De utbildningarna var jag inne på redan förra året men det som stoppade mig då var att jag kände att eftersom man inte "blir något" efter avslutad utbildningen så är det bättre att satsa på yrkesutbildning. Det var kanske dumt tänkt, hjärtat ville göra det eftersom jag tror jag själv skulle få ut mycket av det eftersom det är något jag verkligen brinner för, men hjärnan sa annorlunda och ville satsa på säkra kort för jobb.
Nu ska jag tänka om och lyssna på hjärtat istället, så förhoppningsvis blir det spanska till våren och sen någon slags utbildning som känns mer rätt för mig och som jag brinner för, utbildningen blir nog så mycket lättare då.
Kommentarer
Trackback
