bloggeliblog

Jag har börjat läsa min kurslitteratur, och skolan börjar inte förrän nästa vecka! Jag har gjort anteckningar och sammanfattat; och oj vad duktig jag känner mig nu, faktiskt. Sen att jag kanske har läst helt fel kapitel och läst om saker jag inte ens behöver, för detta framkommer inte i min litteraturlista (eller kan det vara så att jag faktiskt måste läsa hela böckerna?) är ett annat parti.
Jag försöker tänka positivt inför dessa 3.5 år! Jag vill väl bli lärare? När jag tänker på en framtid som lärare får jag bara upp positiva tankar om roliga och lärorika stunder tillsammans med barn, det måste väl betyda att jag vill göra detta? Ååh varför ska jag vara så velig och orolig, känner jag inte mig själv och vad jag vill göra?

Allt blir bara jobbigare när jag inte har Han hos mig också, skolan kommer innebära att vi inte kan träffas lika ofta - och jag behöver ju honom, jag fungerar inte annars. Som vanligt försöker jag tänka positivt om det mesta men när det kommer till oss kan jag inte förneka att det är jobbigt.