bloggeliblog

Vilken härlig vinter vi fick till slut. Jag var lite orolig att snön aldrig skulle komma till Stockholm i år. Men sen kom det med måtta! Jag har aldrig varit med om så mycket snö och gud vad härligt det har varit! Jag har tagit många långa promenader ute i den vackra naturen. Nu smälter det bort dag för dag och våren står och väntar vid dörren. Våren är ju härlig den med, man blir gladare av våren, solen och blommorna som växer fram får oss att längta till ledighet och sommar. Vi gillar ledighet här i Sverige, det kan man inte förneka.

Jag pluggar på för fullt och det går helt okej, jag tog rätt beslut av att hoppa av lärarprogrammet och läsa spanska istället. Läraryrket är jag fortfarande inne på men vill nog hellre bli språklärare än låg/mellanstadielärare så jag läser mina inriktningar för sig istället, då har jag lite mer tid att fundera innan jag beslutar mig helt.
Det är lustigt när jag tänker tillbaka på gymnasietiden då jag var så trött på allt som hade med skolan att göra, jag ville ut i arbetslivet och aldrig återvända till skolbänken. Men det var ju inte så lätt som jag trott, visst, jag levde 2 år och bara gjorde saker som jag velat göra länge men sen kom verkligheten ikapp och jag insåg att jag måste planera framtid också. Att skaffa ett heltidsarbete och ha distansförhållande gick inte ihop, det skulle betyda ytterst få träffar och det överlever jag inte. Så att börja studera lät helt plötsligt som det bästa alternativet, speciellt eftersom det gick att läsa på distans!
Och det är inte så illa alltså, jag läser ju ämnen som jag valt själv och som intresserar mig, till skillnad från gymnasiet. Pedagogiken i höstas var väl kanske ingen höjdare men jag lyckades ju ta mig igenom det med nöd och näppe iaf.
Nej, nu ska jag ta och börja läsa min 4e spanskabok på 2 månader! det blir mycket läsande och jag förstår knappt hälften men jag märker själv hur spanskan förbättras hela tiden :-)

Jag har skrivit en liten önskelista för i år. Vanligtvis brukar jag inte önska mig något speciellt och tycker kanske att man kan göra annat för pengarna som "slösas" vid jul. Men så gick jag in på lite olika välgörenhetsorganisationers webshopar för att se om det fanns något intressant. Och jag hittade bl.a. ett armband och halsband - jättefina saker som samtidigt ger lite pengar till välgörande ändamål, perfekt! Så jag har faktiskt önskat mig saker från både Unicef och Barncancerfonden och jag ska ta och köpa saker till familjen där också :-)

"Life is what happens to you while you're busy making other plans."

John Lennon

aah det blev som jag trodde, fick senaste tentans resultat idag, stort misslyckande. Man får ju inte direkt motivation heller till att fortsätta kämpa när man har nästa tenta runt hörnet (som jag dessutom inte har börjat läsa till än) Stressen och pressen som jag kände av på gymnasiet kommer tillbaka och jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag måste ju iaf klara denna termin så jag kan få studiemedel till nästa år...
Just nu har jag praktik, vilket känns helt okej. Jag är på en förskola och idag höll jag i ett eget yogapass för en barngrupp! :-) De var väldigt intresserade och många var koncentrerade och dessutom riktigt duktiga. Imorgon ska jag även ha hand om en vila och har valt ut en av mina favoritböcker från när jag var liten: "Guldflickan", som är skriven av Hannele Norrström som var döende i cancer när hon skrev boken, bara 10 år gammal. Jag hade glömt bort den men letade igenom lådan med gamla böcker och hittade den och blev lite känslosam när jag kom ihåg hur mycket jag tyckte om den och hur ledsen jag var för flickans skull.
---
Jag blev lite ledsen över resultaten på tentan idag, även fast det var mer än väntat. Jag känner mig så hopplös över att jag inte klarar av det och blir orolig över framtiden, vad blir det av mig egentligen? Men så sitter jag här nu och lyssnar på Bob Marleys "Three little birds" och då känner jag mig bara för att rycka upp mig och inse att allting ALLTID ordnar sig. Jag har det bra jag, men man glömmer lätt bort det när man bara följer livets ström utan att stanna upp och tänka efter lite.

long time no see...

så kommer tankarna igen... Hur kan man ångra sig så tvärt som jag? Jag vet inte hur jag ska göra, lärarutbildningen läggs nog på is iaf, det känns ganska säkert. Jag vet inte om jag skulle klara av det så bra som jag önskar. Folk säger att socionomprogrammet är nog det som skulle passa mig bäst men jag tror varken jag skulle komma in där eller klara av utbildningen. Låter som om jag har noll självförtroende men jag har problem med att studera och tappar lätt lusten om något inte känns roligt eller 100% rätt. Jag skulle vilja jobba med att hjälpa andra och känna att jag gör nytta - jobba med bistånd, välgörenhet eller liknande. Men jag vet inte riktigt vilken väg man kan ta...
Nu till våren har jag sökt in till fristående spanskakurser, det är iaf något som jag VET att jag vill hålla på med, dock är det ju inget som jag får ett direkt jobb eller examen av. Men om man kombinerar språk med något annat ämne så kan man kanske komma någon vart.
Jag har sett att Röda Korsets folkhögskola ordnar utbildningar där man lär sig om demokrati, mänskliga rättigheter m.m. och dessutom åker till ett annat land och gör projektarbete eller volontärar. Jag har senaste veckan kikat lite extra på deras media och kommunikationskurs, jag har alltid varit intresserad av media och kanske vore det något för mig. http://www3.redcross.se/templates/Page____3588.aspx
De utbildningarna var jag inne på redan förra året men det som stoppade mig då var att jag kände att eftersom man inte "blir något" efter avslutad utbildningen så är det bättre att satsa på yrkesutbildning. Det var kanske dumt tänkt, hjärtat ville göra det eftersom jag tror jag själv skulle få ut mycket av det eftersom det är något jag verkligen brinner för, men hjärnan sa annorlunda och ville satsa på säkra kort för jobb.
Nu ska jag tänka om och lyssna på hjärtat istället, så förhoppningsvis blir det spanska till våren och sen någon slags utbildning som känns mer rätt för mig och som jag brinner för, utbildningen blir nog så mycket lättare då.

Fullständigt älskar denna låt just nu, den är så catchy och jag kan inte sitta still när jag hör den :P Jag gillar spansk musik (mest latinamerikansk spansk), rythmen är så härlig :-)





El condor pasa
När jag var i Peru spelades denna låt flitigt och Simon & Garfunkel har gjort en version av den också, det är en gammal traditionell sång från Peru (anderna). Väldigt fin melodi!

Jag är förvirrad, som alltid. Allting kändes så bra och rätt i början men som vanligt börjar jag tveka och tänka om. Jag tyckte allt kändes bra inför första tentan, jag hade pluggat massor och motivationen var på topp men när jag såg provet framför mig kunde jag inte ta till mig det jag läst i böckerna och koppla det till frågorna på tentan! Vad är det då för fel på en? Egentligen spelar det väl inte jättestor roll, man får fler chanser. Det som är största frågan just nu är hur jag ska göra, vad jag vill göra - i framtiden alltså... Det kändes som om jag hade valt rätt men sen kommer tankarna. Jag tror att läraryrket skulle passa mig så det är inte det jag funderar över men just nu har jag inriktning mot de tidigare åren och jag vill ju hålla på med språk, jag gillar ju språk... Ska jag bli spanska+engelskalärare istället? Men 4.5 år till i skolan känns så väldigt länge... Jag har hursomhelst sökt in till en fristående spanskakurs till våren, så kan man ju komplettera med lärarbehörigheten senare. Det är så typiskt mig att ändra mig hela tiden, men vad gör det egentligen? Det är väl bra att pröva sig fram och någon gång måste jag ju hitta rätt?

Nu är det höst and I like it :-) alla färger tillsammans är ju så underbara och hösten är nog den mysigaste årstiden, i alla fall när solen skiner och man kan ta härliga promenader ;-P
Jag önskar att Han bodde här i Sverige, att vi hade ett eget litet hus någonstans på landet och att vi kunde njuta av varandra varje dag. Men fortfarande känns det så avlägset och längtan tar kraften ur en och man orkar inte alltid hålla humöret uppe. Men det finns inte så mycket vi kan göra just nu, det är bara att fortsätta vänta...

Då har skolan satt igång! Det här med nollningen var ju en klass för sig... Det var inget jag tog så värst seriöst men jag var med på dagsaktiviteterna iallafall och det räckte för min del haha. Jag kände mig faktiskt gammal, och då var ändå de flesta ungefär i min ålder, men det är väl för att jag inte är någon "partymänniska" längre direkt.
Det känns hyfsat bra än så länge, det känns som att det kan funka det här. Jag var orolig att det skulle kännas fel redan från början, men det är en lättnad att jag har den här känslan - då kanske jag har valt rätt trots allt!
Vissa saker i den här första kursen är dock en aning diffusa och flummiga, i ett visst moment finns det inga svar, det är mest tankar om vad verklighet är.
Dessutom är det väldigt mycket böcker som ska läsas till tentamen, och vissa böcker är skrivna på ett sätt som för mig är helt oläsligt. Jag har svårt att förstå texter i vanliga fall när jag läser och jag kan behöva läsa om en text både en och två gånger innan jag förstår vad jag just har läst, när då texten är skrivet på ett så formellt och "fint" sätt blir det bara ännu svårare. Varför ska de skriva på ett så svårt sätt som möjligt - vill de inte att man ska lära sig ordentligt?

På söndag åker jag till Holland, det behövs. Jag saknar han så mycket...

Jag har börjat läsa min kurslitteratur, och skolan börjar inte förrän nästa vecka! Jag har gjort anteckningar och sammanfattat; och oj vad duktig jag känner mig nu, faktiskt. Sen att jag kanske har läst helt fel kapitel och läst om saker jag inte ens behöver, för detta framkommer inte i min litteraturlista (eller kan det vara så att jag faktiskt måste läsa hela böckerna?) är ett annat parti.
Jag försöker tänka positivt inför dessa 3.5 år! Jag vill väl bli lärare? När jag tänker på en framtid som lärare får jag bara upp positiva tankar om roliga och lärorika stunder tillsammans med barn, det måste väl betyda att jag vill göra detta? Ååh varför ska jag vara så velig och orolig, känner jag inte mig själv och vad jag vill göra?

Allt blir bara jobbigare när jag inte har Han hos mig också, skolan kommer innebära att vi inte kan träffas lika ofta - och jag behöver ju honom, jag fungerar inte annars. Som vanligt försöker jag tänka positivt om det mesta men när det kommer till oss kan jag inte förneka att det är jobbigt.

Jag har tränat yoga i flera år och för mig är det verkligen den bästa träningen, både psykiskt och fysiskt. Framförallt är det viktigt med att ha tid för sig själv och skapa egentid, släppa alla tankar och bara koncentrera sig på sin kropp och sitt sinne. Jag brukar göra efter en dvd i hemmet, men har också skrivit ut olika yogaövningar från internet på ett papper som jag kan ha med mig när jag åker bort - smidigt, lätt och framförallt billigt!
Jag ska säga att jag inte är någon expert på yoga, utan tränar fortfarande på en ganska basic nivå, men det som är bra med yoga är att det inte spelar någon roll hur bra man är, alla kan ha nytta av det. Man märker ganska snabbt hur flexibel och smidig man blir i kroppen, hållningen blir bättre och ryggproblem förbättras.
Så har du ännu inte testat, do it ;)

Dvd:n som jag gillar bäst heter ”Yoga 3 in 1 Workout” och är baserad på Hatha och Ashtanga yoga.

JJ's album No2 är ju helt jäkla underbart





it's not easy to die
no matter how down you are, you eventually rise
if not today then maybe tommorrow

don't let that soul get away
let it fly high to your dying day

-

in this world of wisdom
no one ever really has a clue
they kill their lives every day
with what they say and what they do

Efter studenten för två år sedan hade jag inga som helst planer på att börja studera igen,någonsin. Jag var väldigt skoltrött både i högstadiet och gymnasiet och att studera vidare stod inte med på min prioriteringslista.
Men nu efter två år, efter att jag har rest runt lite och jobbat lite här och där, så känns det helt plötsligt som om jag inte kommer någonstans längre. Jag står stilla och vet inte var jag ska ta vägen.
Jag har aldrig riktigt funderat seriöst på läraryrket - fast jag kommer ihåg att när jag var liten kunde jag säga att jag ville bli ”dagisfröken” när jag blir stor.
Jag tror att läraryrket inte har lockat så mycket just för att jag själv inte gillade skolan och att man kanske inte ser upp till lärarna och deras jobb i högstadiet/gymnasiet.
Men så tidigare i år när jag satt och funderade på vad jag egentligen vill göra så slog tanken mig att jag nog skulle tycka om att jobba med yngre barn, i grundskolans tidigare år.
Jag har alltid gillat barn och har jobbat en del inom barnomsorgen, då inom förskolan - och det har jag ju tyckt varit roligt men kanske för mycket skrik, spring och kaos.
Jag kommer ihåg att jag själv gillade att gå till skolan i låg- och mellanstadiet, jag hade underbara lärare och det var kul helt enkelt. Så därför känns det mest lockande att jobba med grundskolans tidiga år - barnen är så öppna och ärliga och i den åldern är man fortfarande nyfiken och har viljan att lära sig.
Jag vill vara med i en viktig utveckling, inspirera, påverka och vara en god förebild!
Så jag sökte in till olika lärarutbildningar i Sverige och ville helst studera på distans då jag känner att jag inte vill vara ”fast” någonstans, jag vill kunna studera var jag vill.
Men…
Nu när jag har fått besked att jag kommit in känner jag en plötslig panikkänsla komma mot mig, jag får flashbacks från när jag sist studerade. Jag är rädd att jag inte kommer klara detta, att det är helt fel val för mig.
Det är inte läraryrket som jag är mest rädd för, det är den 4 år långa utbildningen som jag måste ta mig igenom.
Det är egentligen dumt att ens fundera, här får man en gratis utbildning serverad till sig. Att få utbildning, gå i skolan och lära sig, finns bara i drömmarna hos andra. Det är hemskt hur orättvist det ska vara, och hur otacksamma vi (jag?) egentligen är för vad vi har.
Jag märker nog snabbt om det inte känns rätt. Och som jag brukar säga - det är bra att pröva på olika saker, annars kan man nog aldrig komma fram till vad man egentligen vill göra.

“Don't worry about a thing, every little thing is gonna be alright”